Motion en bristvara för många

Hörselnedsättning påverkar ju valet av fritidssysselsättning och det kanske är därför som jag inte håller på med aktiviteter regelbundet.

Man vill inte åka iväg på den där fotbollsträningen för jag kan inte höra vad tränaren säger …”. Så beskriver Simon 15 år sina svårigheter att kontinuerligt utöva fritidsaktiviteter.

Runt om i landet har det nyligen varit sportlovsveckor. En tid då många barn och ungdomar besöker bad-, frilufts – och idrottsanläggningar och är fysiskt aktiva. Men elever med funktionsnedsättning upp till årskurs nio motionerar mindre än övriga, visar tidigare statistik från Statens folkhälsoinstitut. Det ser likadant ut i högre åldrar.

Färsk statistik från Statistiska centralbyrån visar att nästintill var femte person med funktionsnedsättning i åldrarna 16 till 29 år aldrig motionerar, vilket är mer än dubbelt så många jämfört med övriga i samma ålder.

Fysisk aktivitet är en av de viktigaste faktorerna för en god hälsa och välbefinnande. Våra kroppar är byggda för rörelse och forskningen visar att även måttlig motion ger resultat. Motion går att likna vid medicin och motverkar bland annat högt blodtryck, övervikt, demens, artros, hjärt- och kärlsjukdom, tjocktarmscancer och depression.

Det är nästan tio gånger så vanligt med ohälsa bland personer med funktionsnedsättning jämfört med övriga befolkningen. Vi kan inte utesluta att en bidragande orsak är bristande fysisk aktivitet. Den enskilde har ett eget ansvar att ta hand om sig men det måste också finnas förutsättningar.

Till exempel har bara hälften av landets kommuner idrottsanläggningar och simhallar som är tillgängliga och användbara för dem som använder rullstol, både som utövare och som publik.

Detta bidrar till isolering och utanförskap för många. Att må bra och kunna leva på samma villkor som alla andra, är grunden för vår funktionshinderspolitik och som bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi har alla ett behov av att ingå i en gemenskap där vi känner att vi betyder något och här spelar motion och idrott en stor roll för många. Ett stort ansvar ligger på kommunerna. De behöver inventera anläggningars tillgänglighet och åtgärda brister.Inte minst är det viktigt att ledare, tränare och annan personal har kompetens och rätt attityd för att ge rätt uppbackning. Personer med funktionsnedsättning vill förändra sina vanor när det gäller fysisk aktivitet i lika stor utsträckning som den övriga befolkningen, men för att klara det anser tre av tio att de behöver stöd, visar en undersökning från Statens folkhälsoinstitut.

Det handlar om att göra rätt från början, både när den byggda miljön planeras och olika aktiviteter ska planeras. Ett tidigt utanförskap kostar samhället pengar och skapar onödigt lidande för de drabbade. Det gäller att hjälpa och inte stjälpa.

Eller som Alice, 25 år med ADHD beskriver det ”Jag har tagit mig igenom svåra perioder med hjälp av idrott. Jag har lärt mig att fullfölja saker och fått beröm.

Genom idrotten har jag utvecklats och har fått vardagen att fungera”.Carl Älfvåg generaldirektör Handisam

Sarah Wamala generaldirektör Statens folkhälsoinstitut