”Fitness snart viktigare än bildning”

Viking Bergström
DEN NYA HÄLSOHETSEN
Är vi på väg mot en framtid där företag och staten kontrollerar och övervakar de anställdas hälsa in i minsta detalj? Risken är uppenbar, menar den tyska författaren Juli Zeh. Hon drar paralleller till nazismen som delade in människor i ”bra och dåliga” utifrån fysiska kännetecken.I romanen ”Corpus delicti” skildrar den uppmärksammade tyska författarinnan Juli Zeh ett veritabelt skräcksamhälle där alla sjukdomar och hälsorisker avskaffats. Det är en plikt för medborgarna att sköta sin hälsa – och brott mot denna plikt bestraffas hårt. Samhället gör ständiga kontroller, till och med innehållet i invånarnas toalettstolar analyseras kontinuerligt.

Boken, med sitt mörka framtidsscenario, kom ut för fyra år sedan och fortsätter att väcka debatt. Den har liknats vid Aldous Huxleys klassiska ”Du sköna nya värld” från 1932, och George Orwells ”1984” från 1949, också de dystra framtidsskildringar där staten har kontroll över sina medborgares liv.

– Reaktionerna på ”Corpus delicti” var positiva och animerade, säger Juli Zeh. Många förstod vad jag ville berätta.Romanen utspelas år 2058 i ett land som mest av allt liknar en hälsodiktatur. Det är inte längre bara önskvärt att medborgarna sköter sin hälsa – utan ett tvång. Alla måste utöva idrott, och rapporter om sömn samt näringsintag är obligatoriska. Staten är mindre intresserad av invånarnas åsikter än av deras blodvärden.Varför skrev du ”Corpus delicti”?

– Därför att det i Europa sedan åratal finns en generell trend mot att ”sundhet”, det kroppsliga och biologiska, blir mer och mer viktigt. I ett humanistisk tänkande har människan alltid definierats som ett andligt och själsligt väsen, och bildning har varit viktigare än ”fitness”. Men det håller nu på att ändras, vilket jag tycker är betänkligt.Huvudperson i ”Corpus delicti” är Mia Holl, en vacker och begåvad ung kvinna. Hennes bror har anklagats för att ha begått en våldtäkt och därefter tagit, eller tvingats ta, sitt liv. Men det politiska systemet – kallat ”metoden” i romanen – anklagar honom egentligen för att han vägrat att sköta sin kropp. Mia hävdar att brodern är oskyldig till våldtäkten och tvingas försvara kärleken till honom i en rättegång.

I Sverige pågår en debatt om en hälsomoralism som en del liknar vid hälsofascism. Hur ser det ut i Tyskland?

– Här diskuteras en reformering av sjukkassesystemet. Det har främst demografiska orsaker. Folk blir allt äldre, och både vårdkostnader och sjukersättningar skjuter i höjden. Därför vill olika sjukkassor kunna tvinga sina ”kunder” till ett sundare liv genom att dessa måste betala mer om de till exempel röker, dricker alkohol eller lever ”farligt” på andra sätt.

Dessutom diskuteras just nu mycket om ”Quantified self”-rörelsen, fortsätter Juli Zeh. Det är en internationell rörelse där medlemmarna noggrant registrerar hur mycket de sover, vad de äter, hur ofta de tränar med mera. Resultatet sprids sedan till andra via en hemsida och en blogg där ”självgranskningsfantaster” utbyter erfarenheter.

Är hälsa på den politiska agendan i Tyskland?
– Alltid! Sjukvårdsreformer är ett ständigt tema på grund av de ekonomiska problemen i landet.

I Sverige finns oro för att arbetsgivare i allt större utsträckning vill att personalen tränar, äter näringsriktig mat och lever ett allmänt hälsosamt liv. Något liknande i Tyskland?

– Tyska arbetsgivare är ännu inte intresserade av de här frågorna. Men jag är övertygad om att det snart kommer i gång en liknande diskussion här i landet. Arbets­givarna har helt enkelt inte upptäckt att hälsa är en viktig ekonomisk faktor.

Hur tror du att framtidens samhälle kommer att se ut om vi fokuserar alltför mycket på hälsa och ”fitness”?

– Jag ser ett samhälle med mycket övervakning och kontroll. Hälsa är ju i grunden en intim och individuell sak, eller ”egendom”.

Om man försöker skapa allmänna tvingande normer inom detta område griper man kraftigt in i privat­livet, menar Juli Zeh vidare.

– I Tyskland har det redan funnits ett sådant system som trodde att man kunde dela in människor i ”bra” och ”dåliga” utifrån kroppsligt biologiska kännetecken. Det var nazismen. Jag är mycket förvånad över att folk i dag inte är medvetna om denna parallell och inte inser eller förstår vart dagens hälso­illusion för: in i diskriminering, in i urval och selektion, in i total kontroll.

Tidigare har vi publicerat Juli Zeh, en artikel i en tysk tidning om ett lagförslag som innebar att läkare skulle tvingas att anmäla patienter till sjukkassan när de tyckte att patienterna själva bar skuld till sitt lidande. Hon tar nästan alltid upp brännande samhällsfrågor i sina romaner, teaterpjäser och essätexter. Fortfarande funderar hon på var gränsen går mellan en uppbygglig friskvård och hälso­fascism.

Artikeln är skriven av Thomas Lerner [email protected]